Nöjesvirveln

Anita Lindman var en av televisionens hallåor på 1960-talet och brukade bland annat presentera barnprogrammen. När hon ombads fylla en egen halvtimme i rutan fick hon användning för en marionettdocka som hon köpt under ett besök i London.  En ung tekniker, Ola Lundberg, fick i uppdrag att hjälpa henne med att sköta dockans trådar och även göra rösten.  När den namnlösa sprattelgubben skulle döpas kom det in tiotusentals brev till redaktionen och det vinnande förslaget blev Televinken. Tant Anita och Televinken blev snabbt ett radarpar, mycket populärare än de barnprogram dom skulle presentera. En anledning till framgången var Televinkens speciella lynne. I en tid när barn oftast var lydiga och gjorde som föräldrarna sa stack Televinken ut genom att vara uppkäftig, frågvis, busig och inte speciellt respektfull mot Anita. Ola Lundberg hade en enastående förmåga att tänka som barn och förstå ungar.  Från början var det tänkt att Tant Anita skulle ställa frågor till Televinke...

Efter att ha fungerat som biosalong under många år blev China återigen teater när Bosse Parnevik och Hasse Wallman övertog lokalen 1982.  Sommarprogrammet var en nostalgishow som fick heta "Chinas sommarrevy" kort och gott. Artister på scen var Eva Bysing, Bert-Åke Varg, Lars Amble, showgruppen Fyra Stolar samt Chinabaletten. En ny gästartist presenterades varje månad, först ut var trollkarlen Topper Martyn. Leif Kronlunds orkester stod för den musikaliska uppbackningen. Revyn var till stora delar en återblick över Chinateaterns historia, från Ernst Rolf till HasseåTage via Maurice Chevallier och slutligen finaltoner från Karl Gerhard. Björn Barlach hade bidragit med nyskrivna texter. Recensenterna var inte helt nöjda med revyn, för svaga texter, dåligt tempo och för få skratt var ett genomgående omdöme. "Rolf-kavalkaden är förvånande lam medan stycket om Chinas filmepok mest liknar en trailer på TV. Ambles Karl Gerhard-parafras tror jag inte på, och pastischen på Gula H...

Ute på den danska landsbygden förbereder man en stor födelsedagsfest. Det är familjens överhuvud och patriark, Helge, som ska fira sin 60-årsdag.  Vid middagen reser sig äldste sonen Christian upp för att hålla ett tal till sin far. I talet avslöjar Christian anledningen till sin tvillingsysters självmord och det framkommer att fadern utsatt både honom och hans tvillingsyster för sexuella övergrepp under uppväxten. "Festen" är ursprungligen en dansk film från 1998 av Thomas Vinterberg, i Sverige belönades den med en guldbagge för Bästa utländska film och vid filmfestivalen i Cannes tog den hem Juryns specialpris. Detta mörka familjedrama gick upp som teaterpjäs på Folkteatern i Göteborg 2003. Iwar Wiklander spelade rollen som Helge och Erik Ståhlberg spelade den sanningssägande sonen Christian.  I övriga roller fanns pålitliga skådespelare som Agneta Danielsson, Lena B Nilsson, Christian Fiedler, Ulla Svedin m.fl. Björn Melander hade bearbetat filmmanuset och svarade för regi...

Lillemor Ohlson från Stallarholmen utanför Strängnäs tillhör den där skaran av begåvade artister som jobbat hårt och länge i branschen utan att få något ordentligt genombrott. Hon började dansa balett som fyraåring och visste redan då att hon skulle bli artist. Efter att ha gått första ring i Norra Real och utbildat sig vid Balettakademien debuterade hon som dansös i "Glada Änkan" på Oscars 1968. I samma veva blev hon uppmärksammad som en av de lättklädda flickorna i filmen "Som havets nakna vind". Efter den filmen fick hon anbud om att vika ut sig för femhundra kronor. Lillemor garvade och krävde tusen spänn för att ställa upp - med kläderna på! Efter en period vid Stadsteatern i Norrköping-Linköping där hon dansade i "Värmlänningarna" och "Cabaret" började hennes intensiva år på privatteatrarna och krogscenerna i Stockholm. Hon var med i sång- och dansgruppen Berns Barn och kom sedan till Kar de Mumma-revyn på Folkan där hon efter några säsonge...